Vårt arbetsrum har förvandlats till ett härligt ljust rum, med goda förvaringsmöjligheter och bra med yta för arbete. Färgerna går i vitt och svart, med en del detaljer i blått och turkost. Jag är så nöjd!Nu kanske vi egentligen inte ska gå så långt som att kalla det för arbetsrum, för ärligt talat, direkt mycket arbete kommer inte att ske här inne. Just därför är skrivbordet rent från datorer och alla sådana tillbehör. Vi behöver helt enkelt inte ett sådant skrivbord. Den gemensamma bärbara datorn befinner sig allt som oftast i soffan ändå. Kanske ska vi kalla det för ett kreativt rum, med flexibilitet att förändras med behoven.
Den vita bokhyllan var tidigare betsad i en mörkbrun nyans, och lämnades kvar av de förra ägarna. Målad i vitt blev den mycket finare och smälter numera bra in i detta lilla rum. Vi använder oss av lådor för att förvara mycket av allt småplock som gärna hamnar i ett arbetsrum, det ger lite mer ordning och skapar dessutom ett renare intryck.Tallrikshyllan är ett ommålat loppisfynd, som jag också försett med krokar. Här dekorerar jag allt efter humör. De två bladen med blomster är från en gammal flora, hjärtat i zink och den vita hästen från Walther&Co. Tre spikar i svärtat järn, nytillverkade, väntar på att jag ska komma på vad de ska användas till.
Hurtsen i vitt, med lådfronterna tapetserade med svartmönstrat papper, binder samman de vita möblerna med det svarta skrivbordet. Detta är nyinköpt, från Ikea, och placerat som det är med en tanke bakom. Inte vill jag sitta och stirra in i en vägg, när jag kan blicka ut över rummet och känna kontakt med resten av lägenheten!För nischen, som numera är målad helt i vitt, hänger ett randigt draperi, i vitt och turkost. Här bakom döljer sig hela härligheten av tyg, penslar, band, papper, symaskin och mycket mycket mer.
Bakom skrivbordet hänger min underbara Ballerina av Cassandra Rhodin, en signerad littografi köpt via Rädda Barnen och deras Design för Barn Rättigheter. Möjligen får den flytta till en mer framträdande plats senare, måste bara vänja maken lite vid den först. Vi är nämligen inte alltid på samma planet när det gäller konst.
Det hänger lite annat på väggarna också, men det tänkte jag berätta lite mer om i ett senare inlägg. Nu måste jag nämligen fundera vidare på nästa renoveringsprojekt, som faktiskt pågår för fullt. 
